Silver

De svenska damerna Isabelle Larsson, Lotta Eriksson och Annelie Pompe har idag tagit silver efter att samtliga dykt över 120 meter i den kalla poolen. Guld till ryskorna.

Herrarna knep en mycket hedrande 5:e plats efter Per Westin satt nytt svenskt rekord på 174 meter inför sin nyanlända flickvän. Guld till Danmark.




















Per Westins ryska monofena

Återkommer under morgondagen med en utförligare redogörelse för den sista tävlingsdagen och avslutningsfesten. Tills dess är det bara att börja lovebomba de svenska lagen.

STA

Efter vissa problem med LMC på träning var det onekligen nervöst att se landslaget äntra den 26 grader varma poolen. Det är skönt att ligga i varmt vatten, men kroppens varningssignaler blir också avtrubbade vilket gör att en blackout kan komma mycket plötsligt.

Landslagets taktik var att starta tidigt och dyka med marginal. Sex vita kort och inga Kalle Anka-dyk för att låna ännu ett Weine-uttryck.

Lotta levererade 5.10 och Annelie krigade sig till 4.13 innan Isabelle skrämde livet ur alla med en svajjig uppgång på 4.58. Stolpe in den här gången och fem minuter på tävling med tanke på hur det såg ut i veckan är precis så bra som någon kunde hoppats på.

















"3 minutes to official top!" Lotta och coach Emil i tävlingszonen.





















"Alldeles för nära.." Isabell Larsson 4.58 STA

Bill hade inte sitt allra mest harmoniska dyk, men kämpade till sig 5.51. Weine som tränat, tränat och åter tränat bort sina tidigare problem med stillaliggande andhållning är nu för tiden en maskin för tider över sex minuter. 6.31 idag med 2 minuspoäng för sen start.

Per visade att hans 7 minuter från veckan inte var någon tillfällighet och smällde till med 6.49 efter att Bill närmast fått beordra upp den envise norrlänningen.

Den 9:e bästa tiden i startfältet var svensk

























Per Westin, 6.49 STA

Mycket handlar annars om Herbert Nitsch. Ibland känns det nästan som om "the man, the myth, the concept" håller på att växa sig större än tävlingen själv. Enligt uppgift ska han som bekant ha gjort över 9 minuter på träning, och hade idag annonserat 7.34.

Nytt världsrekord? Not today, men Herbert bjöd ändå på det längsta dyket med 7.43 vilket närmast var en besvikelse för den bortskämda publiken.


















Om Isabell får bli dagens kvinna efter sin insats så vill jag ge den manliga titeln till Peter Pedersen från Danmark.

Det har varit mycket turer kring det danska VM-laget, vilket Peter från början tackat nej till men sedan ändrat sig då han fått motivationen tillbaka i Dahab. Jag är säker på att Peter känt en stor press på sig att prestera här i Hurghada, inte bara för sin egen skull utan även för de fridykare vars landslagsplats han tagit över på kort varsel.

Efter ett av tävlingen djupaste CWT (82 m) gjorde han idag 6.24 i statiskt. Vitt kort. Personligt rekord och händerna i luften. 200-metersmannen från Århus är tillbaka!


Peter Pedersen (Danmark) 6.24 STA
















Endast en BO i det varma vattnet idag, Alex Molochov som nästan blev strypt av sin lokala säkerhetsdykare efter 6.14. Sex tillstrulade ytprotolkoll, varav ett från våra favoriter Eritrea som nu är uppe i tre röda kort.

Efter två CWT BO på kort tid har också italienskan Chiara Obino drait sig ur tävlingen och kommer därför (till många manliga fridykares stora förtret) inte att delta i pooldiciplinerna.

Inför DYN (längdsimningen) imorgon ligger de svenska damerna nu trea, endast 2 poäng (motsvarande 4 meter i poolen) efter de kanadensiska tjejerna som hade en bra dag i poolen. Ryssland, ja de leder... stort.

Herrarna ligger för närvarande 7:a med goda chanser att åtminstone kriga ned 6:e placerade grekerna i den kalla poolen på resorten Desert Rose. Leder efter två dicipliner gör faktiskt Japan, även om ingen på allvar tror att de ska hota de danska 200-metersmaskinerna imorgon.




















Apnea-ninjorna i täten inför sista dagen

CWT Dag 3

Till att börja med vill jag tacka för alla de kommentarersom lämnats här på sidan. Det är jättekul att läsa så fortsätt posta. Med anledning av dessa ville jag också försöka försöka reda ut vissa begrepp och svara på en del frågor i den mån jag kan.

Som många uppmärksammat har jag inte kunnat uppdatera bloggen så ofta som jag velat. Anledningen är helt enkelt att vi filmar, fotograferar, gör intervjuer och uppdaterar statistik från morgon till kväll vilket under dessa hektiska tävlingsdagar tyvvär inte lämnat mycket tid för att skriva här.

Ett annat problem är internetuppkopplingen här som fungerar eller inte fungerar efter ett antal lokala parametrar som "if the guverment has given us power to the computor room" eller om det är fler än två av de anställda som är inne på eBay. Vad gäller den något oväntade men icke destå mindre välkommna frågan om jämlikhet på bloggen kan jag bara säga att personligen är jag minst lika intresserad av damernas resultat som herrarnas, vilket jag också hoppas framgår.

Jag vill dock poängtera att denna blogg (som tidigare nämnt) endast är (och är tänkt att vara) mina egna högst subjektiva reflexioner från tävlingen. Min ambition har aldrig att tillhandahålla den sakligaste eller för den delen snabbast uppdaterade informationen. För det finns det andra forum. Iden är istället att kunna berätta om saker som troligen inte går att läsa sig till i resultatlistor och kortare referat. Saker jag som fridykningsintresserad själv skulle vara inresserad av att veta hemma i Svedala.






















Lotta Eriksson 68 m CWT

Med fem vita kort i bagaget, och damerna på en prelimenär andraplats var pressen stor på Lotta Eriksson som enda kvarvarande svensk den sista CWT dagen. Något som hon också var den första att erkänna, efter dyket såklart.

Så här i efterhand vet jag ärligt sagt inte om någon egentligen var orolig. Som det såg ut då Lotta kom upp med tagen hade det i alla fall inte behövts. Ett lätt dyk enligt henne själv, och i den mån 68 meter kan sägas vara lätt får vi väl tro på henne.

Dagens stora samtalsämne var annars såklart Herbert Nitsch världsrekordförsök. Det var väldigt speciellt att bevittna de två sista dyken från domarbåtens övre däck. 111 meter och världsrekord blev det för Herbert, men inte efter viss dramatik och två senare protester från Ryssland och Frankrike.


















"He's coming up!" Action i vattnet under Herberts dyk

Så här gick det till: Martin Stepanek (som brottats med influensa i dagarna) har annonserat 100 meter, ett sjukt djup i sig särskilt med tanke på att han till skillnad mot Herbert (som bara tävlar för sig själv) behöver ett vitt kort för att hans lag ska ha en chans i sammandraget. Idag får han dock lite oförtjänt nöja sig med att vara statist. Kankse är det så han tänker då han bogseras in mot lina A.

Martin sticker ned medan Herbert ligger i tävlingszoonen med en flytdyna och den där hemska sugrörsmasken (Herberts egen uppfinning för tryckutjämning på stora djup). Stepanek har en uppskattad dyktid på 3:35 men är långsam. När klockan tickar på mot 4 minuter tar domaren Grant Graves beslutet att skjuta upp Herberts top med 2 minuter för att de officiella kamerorna ska hinna med båda dyken. Tjejen som annonserar tiden hör dock inte detta och fortsätter nedräkningen. Kalabalik uppstår medan Herbert verkar vara i sin egen värld. Har han uppfattat beslutet? Ingen vet.

Stepanek bryter ytan. Vitt kort. "The hardest dive of my life" berättar han senare.

På sin ursprungliga top sticker Herbert. Det sista orden han tar med sig ned i djupet är "You can,t dive!". Herbert följer linan med blicken ned till ca 20 meter och sluter sedan sina ögon, går in i sig själv. Någonstans mellan 90 och 100 meter öppnar han dem igen för att se de starka lamporna från bottenplattan. Under uppstigningen passerar många tankar förbi och han är långt ifrån säker på att lyckas.

Efteråt berättar Herbert att han hört allting innan dyket men dykt ändå, helt enkelt för att han kände sig redo. Vad mer finns det egentligen att tillägga? Kanske att domarna till slut dömde till Herberts fördel och rekordet är godkändes med reservation för det efterkommande dopingprovet.
















Herbert Nitsch, 111 m CWT

För övrigt gjorde danskarna Stig Severinsen och Henning Larsen stabila dyk på 64 respekttive 60 meter (nytt PB för Henning). Noterbart var också att de två dykare som fått en ny chans efter BO och godkända protester (engelsmannen Timothy Money och Derrick Arripol från Brasilien) båda "blackade" igen vid ytan.

I sammandraget ligger nu de svenska damerna fortfarande tvåa efter de suveräna ryskorna som idag kunde lägga Natalia Molchonovas 83 meter till poängskörden. Det finns de som tror att ryskorna kan ta ett rött kort i någon av pooldiciplinerna och ändå vinna.

Top 5 damer:

1.RUS W 193
2.SWE W 179
3.JPN W 176
4.CAN W 165
5.FRA W 158

De svenska herrarna är på en sjätteplats inför STA (statiskt apnea) imorgon.

Top 5 herrar:

1 CZE 240
2 JPN 224
3 FRA 220
4 DEN 206
5 CAN 295

6 SWE 199

Med anledning av det inledande stycket vill jag avslutningsvis också rekommendera Emils (coach i svenska laget) uppdateringar på fridykning.se (posta gärna någonting där och kalla honom Emis, det gillar han) samt Kanadas fridykningssida som de flitiga tjejerna i laget sitter och uppdaterar för hand efter varje tävlingsdag.

http://www.fridykning.se/news.php
http://www.performancefreediving.com/news/news_egypt2006.htm

CWT Dag 2

Annelie Pompe (70 m CWT) kramas om av Isabelle Larsson (41 m CWT)

Tre svenskar ute på linorna idag. Isabelle gjorde sina 41 meter på 1.39 med många meter kvar i kroppen för dagen. Per Westin (som för övrigt gjort över sju minuter i statiskt uppe i den varma hotellpoolen) levererade 68 meter medan Annelie Pompe fick 70 meter att se väldigt lätt ut.

Bara tre kvinnor och tio män har annonserat djupare än Annlie här i Hurghada, och med tanke på det svenska landslagets strategi att annonsera ca 3-5 meter under ett aktuellt PB så kan vem som helst räkna ut att det simmats djuuuuuupt i Dahab inför VM.


















Per Westin, 68 m CWT

8 st blackouter hittills under tävlingarna varav den kanske otäckaste var brasilianaren Derrick Arripol som fastnade med sin lanyard i tagens karbinhake på 60 meter och kom upp med uppspärrade ögon inför sin helt förstörda fru.

Samma typ av problem hände för övrigt britten Timothy Money där samma karbinhake skapade motstånd på vägen upp. Problemet ska tydligen vara att den är för liten och lätt och därmed "passar" lanyardens hake. Båda har för övrigt lämnat in protester som ska behandlas under kvällen. Oavsett vad domarkommiten kommer fram till känns det tråkigt nog bara som ännu en händelse som kunnat undvikas med bättre organisation och förberedelser.


















Timothy Money (England), Surface BO

Noterbart för sammandraget är att de favorittippade italienskorna mer eller mindre kastat bort sina chanser sedan den unga Chiara Obino fått sin andra blackout på bara några dagar (den fösta var på de oficiella träningsdagarna). De svenska damerna ligger nu tvåa på en prelimenär lista inför den avslutande CWT dagen då Lotta Eriksson ska dyka. Herrarna har i och med Pers starka insats dykt klart och ligger sjua.


















Djupast och snyggast Dag 2. Guillaume Nery ( Frankrike) 88 m CWT

Hela resultatlistan för dag 2: http://www.performancefreediving.com/news/news_egyptcwlist.htm

CWT Dag 1

Efter mycket om och men är konstant vikt (CWT) tävlingen igång ute vid dykpråmen. Sammanlagt 37 dyk mellan 10 och 84 meter stod på programmet.

Djupast var kanadensaren William Winram som exprimenterade med en ny tryckutjämningsteknik, en metod som så vitt jag förstod det låg ganska nära Weines patenterade "styrkelyftartryckutjämning". Någonstans efter 70 meter missade Will en tryckutjämnïng vilket gjorde att han fick ta i så pass att kroppen viker sig dubbel med fötterna uppåt.

William: "So I'm actually going ass first to the plate, thinking 'Well, this is no good', but then I turn only to see the plate just a few meters away thinking 'There's no way I am not getting that tag'."


















William Winrad, Kanada

Bill (66 m) dök direkt efter Weine (65 m) som fick en packningsblackout vid sin top (den tidpunkt då dyket ska påbörjas) och med ytterst liten marginal kom iväg inom de 30 tillåtna sekunderna.

Weine om dyket: "Kvicknar tíll nästan med en gång men vet inte hur mycket luft jag hinner få med mig ner. Känner med en gång att det kommer att bli problem att tryckutjämna, men inte värre än att det går att lösa med lite brutalare metoder. Tar tagen [enligt dykklockan på 66,1 m] och skrattar på vägen upp. Klartecken till säkerhetsdykaren vid 20 meter. När det är kankse 2 meter kvar... uh-oh! Vaknar till vid ytan. Ytprotokoll. Hinner deppa en bra stund innan det [oväntade] vita [godkänt dyk] kortet kommer.

Bill, som för dagen bytt sin mask mot fluid goggles, betonade hur harmonisk han känt sig innan dyket och under uppvärmningen, och bortsett från några mindre teknikaliteter gick dyket bra.










Bill strömberg (vänster) och Weine Gustafsson (höger)

På revet

Ingen tävling idag. Anledningen beror som vanligt på vem i den löst sammansatta organisationen av funktionärer, voluntärer och självutnämda avdelningschefer man frågar. Det är lite som den där TV-reklamen där reklamen där ett företag är fast beslutna att kompetensen finns i huset.

Oavsett det nu var var otillräckliga säkerhetssystem (officiell-) eller överföringen till den Egyptiska TV-bussen (inofficiell förklaring) som inte fungerade kan jag bara tycka synd om de fridykare som redan börjat värma upp vid linorna.

Tillbringade istället eftermiddagen med att simma omkring ute på revet. Uppenbarligen har jag mycket att lära om egyptier och deras natur, men någonting säger mig att de inte spenderar några större summor på akvarium i alla fall.

Annonseringarna klara

Natt över Hurgada. Under kvällen har alla annonseringar lämnats in, listor tryckts upp och fridykarna sover nu olika gott inför den första riktiga tävlingsdagen.

Djupast är såklart Herbert Nitsch som faktiskt HAR annonserat 111 meter, dvs. två meter längre än Guillaumes nuvarande rekord. Andra intressanta djup, land för land:

Martin Stepanek 100, Petr Zlatuska 70, Petr Vala 70 (CZE)
Timo Kinnunen 80, Joki Antero 61, Jyri Vehmaskoski 70 (FIN)
Guillaume Nery 88, Morgan Bourchis 66, Christian Maldame 66 (FRA)
Ryuzo Shinomiya 82, Naoyiki Tominaga 80, Shun Oshima 62 (JPN)
Peter Pedersen 82, Stig Severinsen 64, Henning Larsen 60 (DEN)
Per Westin 68, Weine Gustafsson 65, Bill Strömberg 66 (SWE)

Lotta Eriksson 68, Annelie Pompe 70 m, Isabell Larsson 41 (SWE)
Natalia Molchanov 81, Natalia Avseenko 70, Olga Surryakova 42 (RUS)


Se hela listan här: http://www.performancefreediving.com/news/news_egyptcwlist.htm

Sov gott, imorgon börjar det!

Under ytan

Följde med det eritrianska laget ut på djupträning vid pråmen idag. Ett halvdussin dyklinor, varav tre officiella (100, 70 och 50 meter) skar genom det 26 grader varma vattnet när jag bröt ytan med min nya mask och Annelie Pompes systemkamera (De övriga linorna används för övrigt till uppvärmning och annat skoj. Att dra sig ned till 15-20 meter och hålla andan någon minut ett par gånger innan man förflyttar sig till tävlingslinan är tex. populärt).

Sikten var alla gånger över 30 meter och under mig svävade apparatdykare med olika sysslor på olika djup. Finnarna låg på den djupaste linan, och Timo Kinnunen dundrade just ned till 77 meter endast iförd badbyxor och mask då jag simmade förbi.

Trots ett uttryckligt löfte från idrottsministeriet verkar det inte bli några pengar till utrustning för det Eritrianska laget. Istället har det fått förlita sig på givmilda konkurrenter. Till dagens träning hade en dräkt skänkts av Spanien och två andra lånats ut från en av tävlingens sponsorer. Ett par Cressi bifenor och lite annat fridykgodis med okänd avsändare hade också dykt upp.


















Yasin Adem, Eritrea med nya bifenor

Sebastian alternerade mellan att filma och coacha laget med blandad framgång. Eritreas starka kort Noh gjorde lite över 30 meter. Vi bjöds på en blackout, näsblod, några framgånsrika nedstigningar mellan 20 och 30 meter samt ett oassisterat 15 meters spontandyk utanför dyklinorna av lagets coach. Mycket att lära, och trots att Sebbe hade händerna fulla säger mig något att han ändå trivdes där ute idag.


















Avslutningsvis då dagens lågvattenmärke. Efter att ha filmat klart var jag på väg upp för stegen till dykbåten då något händer vid linorna som får en av Trimix-dykarna att kasta sig i vattnet och i samma rörelse veva till mitt kamerahus med sina tuber. Det smäller till och vidvinkelobjektivet flyger ned i havet och sjunker till botten på 120 meter. Med sig i djupet tar det också kamerahusets frontpanel. Kameran klarade sig i alla fall, och bilderna. Enjoy!


















Timo Kinunnen, Finland CWT 77 m

Maskinpark

Jag tänkte skriva kort om den typ av film- och fotoutrustning vi använder här nere i Hurghada. För er som filmar själva eller har ambitionen att göra det kan det kanske vara intressant. Enkelt sagt skulle man kunna säga att vi använder kameror i gränslandet mellan proffesionella och semiprofessionella modeller. På den här resan är det första gången vi har en större HD-kamera med oss, vilket framför allt medför en högre upplösning som i sin tur ger större möjlighet till postproduction etc.

Höger: Systemkamera Olympus C5060WZ med undervattenshus, Videokamera Sony VX200E med vinvinkel, Videokamera Sony Z1 med vidvinkel

Vänster: Videokamera VX1000 med undervattenshus Amphibico, Videokamera VX1000 med undervattenshus Gates

De filmkameror som finns på bilderna kostar från kanske 15.000 för en bättre begagnad Sony VX1000 till över 50.000 för en ny Sony Z1. Med en begränsad budget och massor att filma på kort tid har vi haft tur att kunna låna en hel del utrustning, främst av folk i den generösa fridykfamiljen. De två kamerahusen på bilderna har vi tex. fått låna av fridykaren Stig Severinsen från Danmark. Stillbildkameran med hus är Annelie Pompes.

På förhand vill jag självklart passa på att tacka alla som hjälpt oss, inte bara med utrustning utan även med bildmaterial som vi många gånger inte haft möjlighet eller kompetens att ta själva.

Massor av fridykningsbilder på Stig Severinsens hemsida: http://www.planetfreedive.dk/galleri.htm

Konstant vikt

Träningsdagarna för konstant vikt, dvs. djupdykning är igång. En bit ut från Fort Arabesques slingrande pooler och figurklippta cypresser ligger som en intressant kontrast en nedgången asfaltspråm och guppar. Det är här man dyker.


















Vidvinkel från en av båtarna, dykpråmen till höger

Svenskarna har hunnit med några dyk och över lag har det sett bra ut. Weine var så nöjd med sin nya silikonpackade mask att han hade den på sig medan vi intervjuade honom på hotellrummet på kvällen efter hans dyk på 68 meter. Bill och Per gjorde stabila dyk på 61 respektive 64 meter och kunde gratulera Tobbe till en nytt PB på 64 meter. Isabell kom upp från 45 meter med en lätt LMC medan Annelie vände på 70 meter, endast en meter från Lottas svenska CWT rekord.

Som vanligt är det mycket tisslande och tasslande inför den officiella annonseringen, dvs. den process den alla dykare meddelar hur djupt, långt och länge de ska dyka. Annonseringen är mindre viktig i pooldiciplinerna statisk och dynamisk apnea eftersom längder och tider endast är riktmärken, medan det inlämnade djupet i konstant vikt inte får överskridas.

Att Herbert Nitsch kommer att annonsera ett nytt världsrekord verkar alla ha tagit för givet. Frågan är istället vad djupet kommer att bli. Enligt uppgifter kommer han inte att nöja sig med 110 meter med anledningen att han redan klarat djupet (ytprotokollet to 3 sekunder för länge). Andra källor hävdar Herbert läckt informationen för att tvinga ned Guillaume och Stephanek på 112 om de nu skulle ha planer på ett världsrekord.

Så mycket kan jag avslöja från svensklägret att ingen kommer att annonsera mer än tre till fem meter under det djup de gjort i veckan. Det är vad som sägs i alla fall.

Första träningen

Riktigt trött idag efter att ha brottats med datorproblem och ett lynnigt trådlöst nätverk bättre delen av natten. Ett tack på förhand till Jesper i danska laget som hjälpte mig en bit på vägen. Erikarna och Therese hade redan varit på plats uppe några timmar vid poolen när jag till slut tog mig dit med stillbildskamera och anteckningsblock.


















Isabell Larsson, Svenska fridyklandslaget

Statisk apnea stod på programmet och dagens huvudsiktliga träningsmål var att få de svenska tjejerna Isabelle och Annelie att öka på sina tider gentemot de övriga startfältet. Lotta har ju tidigare haft världsrekordet i statisk apnea, och alla tre tjejer simmar redan ganska långt och framför allt djupt i förhållande till sina konkurrenter. Ska det bli en framskjuten placering totalt måste dock både Isabelle och Annelie upp över 5 minuter och kanske helst lite till.

Coacher för dagen var Sebastian, Bill och Emil som gjorde ett strålande jobb. Alla som provat att hålla andan i vattnet vet vikten att hålla negativa tankar borta och det var både roligt och inspirerande att höra den provkarta på omvänd psykologisk krigsföring som bjöds. Med risk för att bli utfrusen ur den svenska gemenskapen för att ha lämnat ut träningshemligheter måste jag ändå bjuda på min favorit från Emils coaching av Isabell, ”Bara att slappna av nu och räkna, hur många tänder har du i munnen”.

Hur gick det då? Annelie gjorde faktiskt 5 min, men med LMC vid uppgången. Det följdes sedan av två stiliga dyk runt 4.30. Isabelle hade också vissa problem med LMC vid ett dyk på 4.30, men gjorde sedan 4.50. Bill levererade ett stabilt träningsdyk på 6 min+ medan Per Westin smällde till med 6.38.




Per Westin från Umeå


Weine och Tobbes agenda är i stort sett den omvända jämfört med tjejerna. De känner sig starka i pooldiciplinerna (dynamisk och statisk apnea) och koncentrerar sig därför på att hitta känslan och metrarna på djupet.



















Vad är LMC? http://www.fridykning.se/arkiv/lmc.html
Svenska landslagscoachen Emils blogg, bilder från bla landslagets uppladdning i Dahab: http://www.larsemil.se/

Inregistrering och invigning

Så är de här i alla fall det svenska laget. Under kvällen registrerade sig de tävlande med undantag för några sent anlända. En ganska tråkig procedur som inte innefattar så mycket mer än pappersexercis, uppvisandet av ett högst årsgammalt friskhetsintyg samt kanske en stilig lagbild för fansen.

Invigningen hade samlade i stort sett hela tävlingsfältet i ”The Arena” som är hotellets amfiteaterinspirerade disco med DJ Achmed bakom tallrikarna. Under de få dagar vi varit på plats har ”The Arena” bjudit på en brokig för att inte säga bisarr mix av underhållning med ett lyteskomiskt kareokenummer innefattande en dvärg i blöjor och lycra som någon slags förmodad lägstanivå.

Pratade som hastigast med Weine och Tobbe från det svenska laget. De såg stiliga ut i Svedalas himmelsblå piketröjor, och Weine hade odlat ett mustaschlöst slutspelsskägg under vistelsen i Dahab.

Det ska verkligen bli kul nu när tävlingen brakar igång på allvar, och de följande hoppas jag kunna dela med mig en hel del träningsresultat och bilder från svensklägret.

Tävlingsarrangören Yehia fotad med lång slutartid i ett försök att förmedla feststämning

Avslutningsvis vill jag också ta tillfället i akt att påminna om de interaktiva möjligheterna som är bloggars tjusning. Som tidigare nämnt är det fritt fram för alla som vill kommentera. Är det tex. någon som har frågor som rör tävlingen, de aktiva eller något annat relaterat går det jättebra att posta dem här. Skulle någon vilja receptet på en Trimix-blandning för hemmabruk eller liknande kan jag alltid förmedla frågan vidare.

Vad är Trimix? http://sv.wikipedia.org/wiki/Trimix

Nya vänner

Jag och Mostafa

På väg bort till dykshopen för att tigga silikon till kamerahusen sprang jag och Lill-Eric på fyra gentlemen med en biffig kamera nere vid vattnet. Det visade sig vara Waded, Ashraf och Zayd från den irakiska motsvarigheten till SVT i sällskap med Egyptens Minister of Tourism, Mostafa A Khaled.

Jag hade hört lite om denne ”Minister of tourism” tidigare från en av våra samarbetsparners här nere, de danska filmteamet Ace & Ace (aka. Eskil och Espen) som kontaktat honom med anledning av den fortfarande så svårlösta frågan om filmtillstånd och rättigheter.

Med de uniformerade tjänstemen från olika statliga instanser som brukar hänga i hotellreceptionen som någon slags måttstock var Mostafa inte vad jag förväntat mig. Däremot visade sig både han och killarna från Irak vara riktigt trevliga människor.

Jag tog tillfället i akt att fråga Waded lite om arbetsvillkoren som journalist i Irak. Det känsliga ämnet till trots var hela filmteamet väldigt öppna, och det var verkligen intressant att få ett unikt perspektiv på förhållandena i mellanöstern.


















Asraf från irakiska televisionen

Waded och Co skulle åka hem dagen efter för att sedan återvända till Hurghada den 10:e December. Det var onekligen en märklig känsla att skaka hand och önska dessa nyfunna vänner lycka till med vetskapen att de åker tillbaka till ett land där 70-80 människor mister livet varje dag till följd av den politiska situationen.

Take care guys...

Team Eritrea

Ett problem som väldigt få landslag i fridykning behöver relatera till är att komma till stora mästerskap utan utrustning eller ens garantier för någon sådan. Eller att som coach möta vissa atleter för första gången några dagar innan tävlingsstart.

Någon vecka innan Hurghada var jag med Erikarna på dykgymnasiet i Gustavsberg utanför Stockholm för att intervjua en 19-årig eritriansk tjej vid namn Rahel. Tillsammans med Sebastian Näslund hade hon under en längre tid drivit ett projekt vars målsättning var att träna upp ett eritrianskt landslag i fridykning till Hurghada 2006.

Trots svåra ekonomiska förutsättningar, landslagsaspiranter rädda för havet, stängda landsgränser och en semidiktatorisk politisk ledning i kulisserna är landslaget nu ett faktum.

Det jag tänkte mest på den dagen i Gustavsberg var hur målmedveten och engagerad Rahel var för sin ringa ålder, ett intryck som består efter att ha träffat henne här nere. Idag coachade hon landslaget som ett pro vid poolen inför bland andra en träningsledig Herbert Nitsch. Jag tror absolut vi har stora saker att vänta oss från Rahel, oavsett det är inom fridykning eller andra områden.

Väl färdig med lovebombandet vill jag självklart också betona Sebastian Näslunds roll i projektet som en absolut förutsättning för dess genomförande. Respekt Sebbe!

Hur bra är dom då Eritrianerna? Tja, tre fyra minuter i statiskt lär väl inte göra Timo Kinnunen & Co sömnlösa, men faktum var att alla fyra fridykare satte personliga rekord vid dagens träning och Rahel berättade att de verkligen varit bra på att ta till sig de träningsdirektiv som getts.

Personligen såg jag också dagens poolträning som ett stort uppsving för mina uttalade landslagsambitioner som fridykare. Med ett PB på 3.50 skulle jag dock inte bara behöva förpuppas till Eritrian, utan även göra det inom en mycket snar framtid med tanke på hur laget utvecklas.

Mer om Eritreaprojektet här: http://www.fridykning.org/eritrea/
Se Timo Kinnunen göra 8 min+ i en glaslåda: www.sunkenlogs.net/sltv >>Click "MTV3:Ennätystehdas"

Kaos

Jag har ingen som helst aning hur många anställda det här hotellkomplexet har, men tillräckligt många är det säkert för att man efter några års trogen tjänst ska kunna ha en titel som First Assistant Palm tree Cutter eller Head of Recreational sports Makadi Bay.

På ett hangarfartyg har de som utför olika sysslor av säkerhetsskäl och annat särskilda färger på kläderna. Det har de här med. Städarna är blå, vakterna svarta, servitörarna vita och trädgårdmästarna är stuck med en förnedrande grön hängelsbyxdress som inte Super Mario skulle ta på sig.

Idag medan det bokstavligen välde in fridykare på hotellet hade ledningen i en manifestation av egyptiskt kaos murat igen entren med en dussin av de blå arbetarna. Tillsammans med ett försvarbart antal rosa volontärer, monofenor och neoprendräkter och annat fridykargodis var det en fest för alla sinnen att avnjuta från en av korgstolarna i lobbyn.











Med risk för att försäga mig tror jag det är 26 nationer som kommer att ställa upp. Tjeckerna är här med Martin Stephanek i spetsen, Österrike med Herbert Nitsch. USA, Kananda, England har alla kommit. Halv två på natten dök Frankrike upp anförda av konstantviktskungen Guillaume Nery, som trots tidpunkten var på gott humör. Tyskarna är här såklart, dock utan forne techno dj:n Wolfram "Wolle" Neugebauer och pooldiciplinernas yoda Tom Sietas. Glädjande nog är även djupdyklegenden Carlos Costa på plats i Makadi Bay efter sin olycka i Sharm El Sheik, dock som coach för Venzuelas landslag.

Vem är Tom Sietas? http://www.tomsietas.com/
Se Guillaume Nerys världsrekord i konstant vikt: http://www.ballwatch.com/hdv_ball.aspx?Lang=Web_EN

Statiskt

Statisk apnea ska som bekant uttövas på fastande mage. När det forfarande inte finns några svenskar i byn, varför inte psyka danskarna på deras pre-frukostbuffe pass. Om detta nu var syftet så måste vi ha gjort ett dåligt jobb. Facit:

Lars: 6+
Henning 6.30+
Stig 7.40+
































Foto: Stig Severinsen